Om Nordic Architecture Fair

Staden kallas ofta ”människans viktigaste uppfinning” och i dag diskuteras den mer än någonsin.

Urbaniseringsvågen är stark och ingenting tyder på att den mattas. Vad beror detta på? Hur planerar vi egentligen våra städer? Planerar vi för mycket eller för lite? Hur skapar vi trivsel? Varför blir vissa orter framgångsrika medan andra reduceras till spökstäder? Och vad spelar arkitekturen för roll, de enskilda husen och utrymmena däremellan? För bara 15 år sedan gick flyttlassen ut till de växande villamattorna. Idag har strömmen vänt, städerna växer, en majoritet av jordens befolkning bor nu i tätorter. Hur ska alla få plats?

Nordic Architecture Fair är den nordiska mötesplatsen där dessa frågor diskuteras.

Att Norden bör ha en mässa om arkitektur och stadsplanering är självklart. Den nordiska arkitekturen innehar en särställning. Internationellt hör mästare som Alvar Aalto, Sverre Fehn, Jørn Utzon och Gunnar Asplund till de mest beundrade 1900-talsarkitekterna, deras rena formspråk har varit en inspirationskälla för långt fler än bara landsmän.

Mycket handlar om ljuset, att ta tillvara detta diffusa som Norden har så lite av. Hur maximerar man solinsläppet utan att släppa in vinterkylan? En knivig ekvation som framtvingat en exceptionell förståelse för boendets förutsättningar. ”Mitt hem är min borg” – ingen annanstans klingar ordspråket lika sant.

Materialtillgången styr också formspråket. Man tager vad man haver. Man gräver där man står. Den nordiska regionen var länge en isolerad enklav, här låg världs ände, och de nordiska arkitekterna lärde sig snabbt att skapa något konstnärligt inom knappa ramar. Kunskapen om traditionella byggnadsmetoder tjänar oss väl i dessa tider av miljöhot.

Tillkommit har högteknologin. Nordbor är ”early adopters” och under 2000-talet har denna korsbefruktning mellan tradition och innovation resulterat i en mer expressiv arkitektur än tidigare. Formerna är långt ifrån lika strama som förr, materialpaletten långt ifrån lika begränsad. Nu slåss de nordiska arkitekterna på samma villkor som de utländska och de gör det med stor framgång, aldrig i historien har så många kontor haft internationella uppdrag. Kanske för att designen fortfarande utmärks av omtanke – även de mest spektakulära formfyrverkerierna bottnar ofta i en mycket nordisk omsorg för användarna.